Hårda v.s mjuka metoder är ett väldigt hett och intressant ämne. Jag har surfat runt på nätet och läst otaliga bloggar och trådar på olika diskussionsforum, där förespråkare av båda ”skolorna” har gjort sin röst hörd. Det stora problemet är att bägge ”skolor” har tagit fasta på det extrema och har väldigt förutfattade meningar om varandra, det vanligaste är att:

Mjuka metoder betyder per automatik att jag som hundägare aldrig får säga nej till min hund och att jag inte får sätta gränser.

Hårda metoder innebär att hundägaren brukar våld och inte har några problem med att utsätta sin hund för smärta och annan kränkande behandling!

Jag vet att inget utav ovanstående påstående behöver vara sant! Tyvärr finns det instruktörer i detta land där dessa påståenden faktiskt är verklighet, och jag skulle aldrig rekommendera någon av dem.

Jag har erfarenhet av bägge så kallade sidor. I ca 4 år arbetade jag i stor sett uteslutande med enbart positiv förstärkning. Med min första hund var detta tillräckligt för att få en fungerande vardag, men när jag skaffade hund nr 2 tog det tvärstopp! Eftersom att jag inte hade rätt kunskap för att hantera detta så gjorde jag som många andra, höjde rösten i ren frustration och betedde mig allmänt förvirrad och irriterat. Då uppdagades ett annat problem, hund nr 1 studsade en halvmeter och blev väldigt osäker och förvirrad varje gång jag höjde rösten åt hund nr 2. Har man lite sunt förnuft så inser man att detta var INTE bra! Inom dessa första 4 år så utbildade jag mig till valp/allmänlydnads och agility instruktör inom SBK. Medans jag höll kurser på sbk, så fick jag snabbt en känsla av att det var någonting som fattades, jag kan inte förklara vad, men känslan var att jag inte hade fått helheten, det måste saknas en bit!? När jag hade haft ett antal ekipage på kurserna som jag kände att jag inte kunde reda ut trotts att jag använde allting jag hade fått lära mig, så började jag fundera, kan det verkligen vara så att det är så vanligt med hundar som inte platsar på en vanlig vardagslydnadskurs och som kräver ”drastiska åtgärder” och experthjälp?

Jag började söka utbildningar utanför Sbk och hittade Hundstyrkan. Jag anmälde mig och genomförde där en utbildning till instruktör med inriktning på s.k ”problemhund”. När jag började utbildningen var jag väldigt skeptisk då jag uppfattade vissa bitar som lite väl ”hårda”(jag var en inbiten ”mjukis”   ), jag har i efterhand fått höra av instruktörerna att jag ofta satt tillbakalutat i stolen med korslagda armar med skepsis strålande ur ögonen. *s* ha ha. Men jag fick ganska snart efter att ha sett resultatet gång på gång på gång krypa till korset och inse att metoderna kanske inte var så våldsamma som jag först trodde, och att min tidigare inställning enbart handlade om bristande kunskap!  Vi fick aldrig lära oss att man bör/ska/borde bruka våld mot en hund vilket många verkar tro, däremot fick jag lära mig hur jag ska bete mig för att vara så tydlig som möjligt mot hunden, ju tydligare jag är, ju bättre självförtroende får hunden!  Jag fick även lära mig hur otroligt viktiga mina känslor och mitt kroppsspråk är i kommunikationen med hunden. Jag fick även lära mig vikten av att läsa hundens kroppsspråk och anpassa kommunikationen där efter. Jag började praktisera detta på bägge mina hundar och hör och häpna, självförtroendet på hund nr 1 sköt i höjden inom loppet av 4 v, hon blev mindre stressad, mycket stabilare i störande miljöer och i stället för att studsa en halvmeter vid verbal korrigering, så vänder hon bara blicken mot mig med viftande svans och frågar: gäller det mig?    Hund nr 2 började inom samma period äntligen förstå att matte var nog inte så dum att ha ändå, och han började arbeta tillsammans med mig istället för på egen hand.

Ändringen i mitt sätt att arbeta med hund innebär inte att jag slutade med positiv förstärkning, men jag kompletterar det med korrigeringar (vilket ordagrant betyder tillrättavisningar INTE våld) och gränssättning.

Sen ska det väl även förtydligas att när man skall lära hunden någonting nytt, t ex sitt, ligg, lydnad, agility m.m så använder man sig självklart av uteslutande positiv förstärkning, sen är det väl kanske inte så konstigt om svensson-hundägaren inte vill träna ett halvår för att hunden ska förstå att söndagssteken på köksbordet eller grannens katt är tabu!?

Det finns INGEN som i dagsläget kan få mig att tro att detta är fel! Ändringen i mina egna hundars och mina kursares hundars beteende talar sitt tydliga språk!

Jag är övertygad om att de extrema  ”mjukisarna” utan att tveka skulle sätta mig i facket ”hårda metoder” och alla som arbetar med hårda metoder slår och misshandlar sina hundar!? Inget kunde bli mer fel. Jag är övertygad om att dessa människor enbart går på hörsägen ang. ”gamla skolan”, och att om dom precis som jag verkligen skulle sätta sig in i hur instruktörer som jag arbetar, så skulle dom se att hundarna varken blir kuvade, rädda, misshandlade, slagna till underkastelse eller liknande. Det finns säkerligen instruktörer som gör sådant också, men jag skulle inte kalla det för någon metod, jag kallar det för misshandel!

En annan sak som jag reagerat på när jag surfat runt på olika diskussionsforum är att det sitter ett gäng hundexperter/tränare och skriker över hur okunniga och outbildade instruktörerna inom den ”hårda skolan” är och att det behövs minsann inte användas några korrigeringar för att i nästa mening glatt påpeka att jag behöver då aldrig göra mer än att säga ”hupp, hupp” eller ”ajabaja, den är mammas” m.m., och vad är det då om inte verbala korrigeringar = verbala tillrättavisningar!? Hmm?? Hunden bryr sig inte om i fall du blänger på den, säger ajabaja eller nej, det är att den förstår vad du vill och innebörden av det som man vill förmedla som är det viktiga.

Vi måste sluta dra varandra över en kam och smutskasta varandra, i grund och botten vill vi alla hunden väl. Jag har ingenting emot ”mjuka metoder” så länge det ger resultat! Men jag har dock något emot de extrema i båda skolor, ingen hund mår bra av att leva helt utan gränser och regler lika lite som den mår bra av att bli utsatt för våld och smärta. Vilken metod man bör använda har inte heller någonting med rastillhörighet att göra, det har med individ och ägare att göra, det viktiga är att ägaren känner sig bekväm i sättet att arbeta annars blir det aldrig några bra resultat.

Dessutom vill jag ta tillfället i akt att kommentera några väldigt vanliga påståenden ang. den ”hårda metoden” och nu utgår jag ifrån mitt eget hundtänk!

”Förenklat kan man säga att det finns två ”skolor” eller läror. Den ena skolan är den nyare och mjukare, om man så vill, där träningen utgår från hunden och framstegen belönas, straff och korrigeringar förkommer inte. I den skolan lär man sig förstå hunden som art, vad den behöver för att må bra och tränar hunden utifrån det. Den andra skolan är den äldre auktoritära hårda skolan, där förekommer ingen förståelse för hunden som art, så gott som alla problem sägs bero på dåligt ledarskap och dominans. Hunden tränas utifrån det tänket och det finns ingen förståelse om hunden inte lyder, då straffas den till att lyda. ” – ”Den andra skolan” vilket innebär att om man inte arbetar med ”den nyare och mjukare skolan helt utan tillrättavisningar så är det den andra kategorin man hamnar i per automatik med allt vad det innebär!? Med detta i åtanke så tillhör jag då alltså den ”hårda skolan”!?

Eftersom att vi nu har konstaterat att jag troligtvis? tillhör ”hårda skolan” så kommer jag att kommentera resterande kommentarer utifrån det, jag vill även passa på att tillägga att jag aldrig har arbetat tillsammans med någon instruktör som arbetar med gränssättning och korrigering av felbeteende som förespråkar våld!

”Quickfix.” Med dessa quickfix mår hunden sällan bra. Den tvingas att bete sig på ett sätt för att slippa smärta eller obehag och den lyder för att den blir skrämd till det.” – Hmm, det är ganska vanligt att när du börjar kommunicera med din hund på ett så pass tydligt sätt så att hunden inte kan missförstå, tillrättavisar fel beteende OCH belönar rätt beteende så går det VÄLDIGT fort, för att det blir så mycket enklare för hunden att förstå vad det är du vill, ofta med tindrande, fokuserande ögon och viftande svans som resultat. Är det inte bara positivt om resultaten kommer snabbt?

”Arbetar du med hårda metoder på en aggressiv eller rädd hund så kommer den bara att bli värre.” – Nej då, hunden blir inte värre av att du talar om för den att aggressivt beteende och försvar inte är rätt känsla vid t ex hundmöten, men däremot om du är våldsam och aggressiv/frustrerad själv vid träningen så kommer det att bli värre! Förvirrad?   

”Arbetar man med hårda metoder så får man inte använda godis.” – Stämmer inte heller, jag använder själv ofta godis som förstärkning vid inlärning, men däremot aldrig som muta. Vad är då skillnaden? Hunden får en godis för att den utfört rätt beteende inte för att den ska utföra önskvärt beteende.

Kan vi inte enas om att de flesta av oss hamnar i ett mellanläger där inlärning skall ske med positiv förstärkning men att när en situation går över styr så behöver man ta tag i situationen och använda sig av korrigeringar/brandsläckning eller vad man nu väljer att kalla det. Vi kan väl även enas om att hundar och ägare är olika individer och att man som instruktör ska ta hänsyn till detta och att alla sätt är bra så länge träningen ger lyckat resultat med ett glatt och välmående ekipage som fungerar i vardagen och samhället? Jag vet inte hur det är med er övriga, men känslan jag får är att vi även verkar vara ganska överens om att det som är extremt åt båda håll inte är speciellt lyckat!?

Så vad säger ni? Vad innebär igentligen ”hårda metoder”? Kan vi inte skrota dessa uttryck?

Ett helt gäng av "kuvade robotar" som alla utom 1 är fostrade med "hårda metoder"! Kan du urskilja den som sticker ut??   

Jaha, så var det dags då, i dag är sista dagen för mitt hunddagis! Det är blandade känslor, ska bli väldigt spännande att flytta till en ny stad och börja ett nytt kapitel i mitt liv, men jag kommer att sakna mina eskilstuna kunder, det är tur att jag kan komma upp och titta till er då och då.   

I helgen som var så var jag uppe i Malung och körde en vardagslydnadshelg, vilket underbart gäng!

Hela gänget!

Helgens sista punkt! Avslappning i grupp.

Vissa har lite svårare för det än andra..

Alla var super duktiga.   

coola Emil!

Jag tycker om alla mina kursare, men vissa fastnar mer än andra! För ca 2 månader sedan träffade jag Helen och hennes amstaff kille Cupido för första gången. Det handlade om aggressivt beteende så fort han såg en annan hund vilket hade resulterat i polisanmälning, häxjakt och allmänt ogillande av Helen och hennes hund.

Det här ekipaget var med på helgens kurs och Cupido skötte sig strålande, han fick till och med en stjärna i kanten av "fröken", trots att det var ett antal andra hundar runt om kring. ;)

När jag frågade matte hur det hade gått och om vad träningen hade gett för resultat så va det första hon sa "jag har fått ett liv"    Jag blir så glad när jag hör att träningen ger sådana resultat, det är anledningen till att jag gör det jag gör! Vem vet vad som hade hänt!? Kanske har vi räddat livet på ännu en hund!

Helens kommentar:

"1½ timmes träning gav mer än 2 år på den lokala klubben. På 2 månader har jag fått en ny hund, vi har gjort jätte stora framsteg. Jag har fått tillbaka mitt liv och jag behöver inte gömma mig längre. För 2 månader sedan var bara vanliga hundmöten en mardröm, nu kan vi till och med gå på hundkurs i grupp! ;) " Helen.B m. Cupido

Nu måste jag fortsätta packa! Håll i hatten Kalmar för i helgen flyttar jag ner!   

Är rasförbud ett bra alternativ? Enligt mig och övriga kunniga hundmänniskor så NEJ! Jag kan sätta mitt liv på och garantera att det kommer inte att lösa problemet, för problemet ligger inte i rasen. Jag tänker inte säga så mycket mer om saken, däremot så kommer jag att hänvisa till en dansk studie och sedan får ni dra era egna slutsatser! Men en liten sammanställning kanske vore på sin plats!

Rapporterade bett i danmark 1 år innan rasförbudet infördes: 186st

Rapporterade bett i danmark 1 år efter rasförbudet infördes: 278st

Topp 2 hundraser!

Bett på människa:

1 år innan: Schäfer, Labrador

1 år efter:Schäfer, Rottweiler

Bett på hund:

1 år innan: Schäfer, Golden

1 år efter: Schäfer, Labrador

Resten får ni läsa själva!

http://www.fairdog.dk/pdf/undersoegelse-juni-2011.pdf

Någonting som jag tycker är väldigt viktigt är att man är öppen och inte dömmer andra utan att ta reda på fakta, att ifrågasätta och diskutera öppet däremot tycker jag är viktigt för att man ska utvecklas! Även om jag t ex inte håller med en annan instruktör i dennes filosofi, så kan jag garantera att det alltid finns någonting som denna människa kan lära mig, jag vet att jag ALDRIG kommer att bli fullärd! Eftersom att jag är så nyfiken och alltid vill lära mig mer så surfar jag runt en hel del på olika hundsidor på internet, och ibland hittar jag saker som får mina tankar att gå i spinn och till och från så hittar jag uttalanden och information som faktiskt gör mig mörkrädd.. Strävar efter att vara öppen och ödmjuk ja, men jag har mina gränser! Jag hittade en artikel eller vad man nu ska kalla det, (skriven av en tydligen ganska välkänd och populär instruktör) som fick mig att höja på ögonbrynen och läsa om ett antal gånger, vad menar hon igentligen? Några citat:

"personligen kan jag säga att mitt liv som hundägare är idag mycket mer avslappnat och lyckligt med hundar som är mina ”medmänniskor” och inte några som jag måste kontrollera."

Här tänkte jag att ok, hon har ju uppenbarligen förmänskligat hundarna, och det i sig behöver ju inte vara någon katastrof, och en viss kontroll måste hon ju ändå ha på sina hundar eller?

"Hunden är en levande individ med känslor och tankar och vill vara en fungerande medlem i en fungerande familj (precis som vi alla) och det är det som glöms bort. Hunden objektifieras och ska anpassas efter människan. Om hunden betraktas som ett kylskåp så kopplas lätt känslorna bort. Hur relaterar man till ett kylskåp och behövs det? Kylskåpet ska bara hålla min mat kall så den inte förstörs. Hunden ska göra som den blir tillsagd, promenera i min takt, vara social och trevlig med dem jag väljer ut, inte synas och höras hemma, äta det jag säger är ok och när jag säger det är ok. Hunden har ingen egen vilja och ska under inga omständigheter ge uttryck för kreativitet i vardagen. Eller???"

Ok, vart ska jag börja!? Vissa saker kan jag hålla med om, tyvärr finns det fortfarande allt för många människor som enbart ser hunden som ett redskap (ett kylskåp) presterar den inte tillräckligt bra så byts den ut, vilket i mina ögon är rent utsagt vidrigt! Då har man inte skaffat hund för att man uppskattar hunden som djur, man har bara skaffat hund för att nå framgång!! Köp ett tv-spel  eller ett bowlingklot istället!!   (Att blivande väktar eller polishunden inte klarar testerna och inte blir godkänd är en sak, men vanliga tävlingshundar?)

Men det här: "Hunden ska göra som den blir tillsagd, promenera i min takt, vara social och trevlig med dem jag väljer ut, inte synas och höras hemma, äta det jag säger är ok och när jag säger det är ok. Hunden har ingen egen vilja och ska under inga omständigheter ge uttryck för kreativitet i vardagen. Eller???"

Vad menar hon här? En hund som ignorerar att den blir tillsagd, som springer vind för våg, hoppar upp i famnen på allt och alla, springer fram till andra hundar, slukar allt som den kommer över både ute och inne och som styr det mesta som händer i vardagen, skulle den hunden vara lyckligare då menar hon? (Det håller då inte jag med om!) Å i så fall, vad hände med respekt för omgivningen? Samhället accepterar inte detta beteende i allafall.. Självklart måste hundarna få vara bara hund, leka, fnula runt, ha roligt och ta egna initiativ, man kan inte styra dom 24 timmar av dygnet, det mår ingen hund bra av, men det fattar väl vem som helst, eller? Men ute i samhället, i skog och mark där andra människor och djur vistas så MÅSTE vi respektera omgivningen genom att ha kontroll på våra hundar, sen får man tycka vad man vill om saken men det är så samhället ser ut! Lagom och sunt förnuft? Jag vet inte, det kanske bara är jag som har missuppfattat budskapet, men det oroar mig att välkända instruktörer och "hundexperter" har denna inställning!?

Nu har jag flyttat bloggen, så från och med nu kan ni kommentera och gilla..    OBS: anonyma kommentarer kommer inte att publiceras, vill man säga något så blir man tyvärr så illa tvungen att stå för det!!   

I dag är det packa, packa, packa som står på schemat, perfekt tajmat med tanke på vädret, regn, regn å mera regn. Men först behövs nog ännu en dos koffein. Mindre än två veckor kvar tills flyttlasset går och jag har fortfarande massor kvar att packa. Lite segstartad och trög i huvudet efter en intensiv helg med privatlektioner från morgon till kväll, men himla roligt är det! I går fick jag t ex nöjet att "hugga" in på en flock kinesiska nakenhundar med utfallsproblem, alltid lika roligt med lite utmaningar!   

I går ringde bästa Jannica på Fröstorp Hundcenter upp mig och talade om att vi nu har tillgång till en stor inomhuslokal i vinter. Det finns ingen värme, men det är stort, torrt och snöfritt, det kommer man ganska långt på! Så nu är det bara att planera in fler kurser och köra stenhårt hela vintern. Eventuellt kommer vi även att ha tillgång till en liten varm lokal för valpkurser, föreläsningar, friskvård m.m. Vi kommer även att erbjuda stadspromenader, öppna träningar och lite annat smått och gott, så håll utkik på hemsidorna!   www.frostorphundcenter.n.nu & www.hundform.se  I helgen är det dags för Malung igen, med både kurs och privatlektioner. På grund av sjukdom har vi fått två lediga platser på vardagslydnadskursen om det är någon som är intresserad!? Nej, nu är det dags att sätta lite fart! Återkommer!

Oj, oj, nu händer det mycket saker på en gång, planerar inför flytten både privat och med företaget. Ser fram emot samarbetet med Jannica på Fröstorp Hundcenter nere i Kalmar. Planering av både kurser och marknadsföring på hög nivå. :) Det händer även en del med nya projektet www.hundinstruktorer.n.nu vi har eventuellt en del intressanta samarbetspartners/stödjare på gång, det är riktigt spännande det här. Det enda som är riktigt tråkigt är att ju mer hundfolk vi pratar med ju tydligare blir det att det är många instruktörer där ute som håller med oss i tankesättet, men det är få som officiellt vågar stå för det av rädsla för att råka ut för skitsnack och smutskastning, det är för jäv..igt rent ut sagt!?  Men, men, vi kör på, vi vet att det finns hundfolk där ute med skinn på näsan och vi ska hitta dom, skam den som ger sig! ;) Är du t ex uppfödare och håller med om vårat sätt att tänka vad det gäller hund och vill dra ditt strå till stacken och tala om för hundsverige att vi måste ta vårat ansvar som hundägare, att ha hund är inte bara lattjolajbans och att lära hunden konster, vi måste även fostra hundarna och se till att dom funkar i samhället, så tveka inte att höra av dig!

Har haft en privatlektion i dag med fina Boss och hans husse, en helt underbar hund som är ett typ exempel på en hund som inte skulle bli långlivad om han hade hamnat i fel händer. Det här är en hund som du def. inte kan köra enbart positiv inlärning på, då skulle han hamna under sprutan ganska snabbt det törs jag garantera. Hur underbar och trevlig som helst och inte på något sätt farligare än vilken annan hund som helst så länge husse är väldigt tydlig! Han kräver en ägare som klarar av att vara extremt tydlig och som har ett enormt tålamod. Han har väldigt lätt att gå upp i stress och är man som ägare otydlig så sticker han upp i stress och tappar focus och tar man inte tag i situationen då så kan han bli näst in till okontrollerbar, men lägger man lite krav på honom och ger honom utmaningar, då bokstavligen lyyyser det ur ögonen på honom så lycklig blir han. Vi vet väl alla hur lätt det är att få huvudet att fungera när man är jätte stressad, det är lätt att man tar fel beslut och gör korkade saker då!? Husse har några års slit att se fram emot ;) Hundar mår INTE bra av "fri uppfostran", jag har sagt det förut och jag säger det igen, hur skulle samhället se ut om vi bara enbart belönade rätt och aldrig talar om vad som är fel när det gäller våra barn? Å dom har ändå inga huggtänder som dom helt naturligt tar till när dom blir osäkra, rädda eller trängda!? Återigen, vi får inte glömma bort att våra hundar är just hundar, INTE människor, bäbisar eller gosedjur, vi vet väl alla vad hunden från början härstammar ifrån, eller?? Att använda sin mun och sina tänder är fullt naturligt för hunden, det är vårat ansvar som hundägare att se till att vår hund aldrig hamnar i en situation där den känner att den behöver använda tänderna!? Det är VI som säger att dom ska bo och leva med oss i samhället och sen är det helt plötsligt hundens fel när VI sätter den i situationer där deras naturliga instinkt och beteende gör att den känner att den måste försvarar sig?? Ett väldigt egoistiskt och märkligt resonemang om ni frågar mig!? Tack för mig!

Hemma igen efter en givande och väldigt trevlig helg i Malung, som alltid! :) Hade tre stycken lite udda fall den här helgen. Först ut var Anton, en mellanpudel som var/är fullständigt sönderstressad (extremt) p.g.a. ett enormt kontrollbehov som han har byggt upp under 6 år. Som värst var han vid hundmöten och i bilen, vid ett tillfälle när familjen skulle på semester skällde han konstant under hela resan d.v.s 8 timmar. Puh! Hans kontrollbehov och vaktande av matte var så extremt så att när han kände att han inte längre fick/kunde kontrollera omgivningen så fick han nästan ren och skär panik, stackars hund. Matte fick stränga förhållningsorder och vi bestämde att hon skulle komma tillbaka och arbeta med honom ytterligare en timme dagen efter. Dagen efter hade dom även med sig husse, bland det första dom sa var att bilresan hade varit mycket lugnare, promenaderna mycket lugnare och trevligare och hela hunden utstrålade en lugnare känsla, dock har han lång väg kvar. Vi spenderade deras timme med att nöta hundmöten med 10 st för honom okända hundar. Det slutade med att han till och från både gick, satt och låg bland dom andra utan att säga ett knyst. Nu har dom några veckors arbete framför sig med att sänka hans stressnivå, ser fram emot att träffa dom igen, kanske v.34!? Matte och husses kommentar kan ni läsa under kund kommentarer.

Nästa udda fall var en flock på 9 st hundar som har gått matte lite ur hand. Ett problem är att dom vaktar mycket.

Det är viktigt att mysa mycket om man vill ha en bra relation! :)

Matte fick lära sig hur hon skulle hantera flocken vid besök, i hemmet och vid utgång, då flocken även ute vaktar gärna och mycket. Vad hon skulle leta efter för signaler, hur hon skulle tolka dom och hur hon ska bemöta dom. Hon var super duktig och jag tvivlar inte en sekund på att hon kommer att fixa detta. :) Så här såg det ut när vi var klara för dagen! :)

Det tredje udda fallet var att vi på söndagen träffade på ett par som var i Malung på semester, dom hade en omplaceringshund som hade problem med hundmöten, så det bara blev så att vi kikade lite på henne också. :) En jätte go ung svhäfertik som inte har blivit allt för väl behandlad i sitt tidigare hem. Det var samma problem där som med Anton, hon har inga som helst problem med andra hundar, men hon hade tagit på sig ansvaret att vakta. Det tog 5-10 min att få henne att förstå att det inte var hennes uppgift, sen var problemet och den stress hos hunden som uppgiften skapade som bortblåst! Underbart när det är så enkelt! :) När hon kom så morrade hon så fort en annan hund rörde sig, en halvtimme senare låg hon på rygg i gräset och myste bland alla andra hundar. :D Matte & husses kommentar kan ni läsa under kund kommentarer.

Lite kort från gårdagens träning!

Jag var ju naturligtvis tvungen att umgås lite med mina underbara vänner också, så här ser det ut på våra promenader! :)

I går satt jag en stor del av dagen och letade efter dessa numera "välkända" och omtalade studierna om fysiska skador på hund av stryphalsband. (Ska väl tilläggas att jag hittade någon enstaka avhandling av studenter, och 2 mindre studier på 100-400st hundar som dessutom var uppbyggda på ett sätt som inte ens var i närheten av att representera det sätt som strypet/kedjan/dressyrlänken/retriverkopplet är tänkt att användas på. Fanns inte heller några resultat på andra "vanliga" typer av halsband eller selar att jämföra med!?) Så dels undrar jag, vart finns dessa välkända forskningsresultat? Jag undrar också vem som har lärt svenska hundägare att strypet skall sättas på hunden och att själva strypeffekten ska få hunden att sluta dra i kopplet? Jag är för stryphalsband beroende på hund under förutsättnig att det används på det sättet det är tänkt för, men jag är helt EMOT ovanstående sätt att använda det på!! En annan sak som gjorde mig rätt ledsen var att jag snubblade över detta:

"På mina kurser är det förbjudet att använda stryphalsband, men vid ett tillfälle missade jag att en hund hade ett s.k Cesar Millan-halsband som är två halsband varav det övre håller strypsnaran i rätt position under öronen. Hunden hade även en sele på sig och det är väl den enda ursäkten jag har för mitt misstag. 

Kursen hölls i skogen och helt plötsligt segnar hunden ner på marken. Då ser jag vad hunden har kring halsen och förstår att den håller på att strypas. På min order sliter matte av halsbandet och hunden ligger livlös på marken. Givetvis åkte matte och hund genast till veterinär och hunden klarade sig."

Naturligtvis fruktansvärt tragiskt & det är en sådan sak som bara inte får hända, MEN det första som ploppar upp i mitt huvud när jag läser detta är att hur kan man med gott samvete som instruktör bara stå och titta på när en hund är så stressad och drar så pass mycket i kopplet som denna hund MÅSTE ha gjort för att kunna "strypa sig själv" utan att ingripa? Detta skulle aldrig ske på mina kurser, för jag skulle aldrig bara stå och titta på när en hund ligger på den stressnivån, den mår faktiskt ganska dåligt i det läget (redan innan den ströp sig själv)..